on our way back down to earth
Med stil glider jag stressande runt här i huset med hopp om att få med allting till lägret imorgon. Är inte riktigt taggat för läger, visst är det bättre än att bara va i kyrkan men jag känner hellre för i detta usla väder ligga ner bäddad i min säng framför Gossip girl.
Men sen blir man alltid lite mer taggad när alla kommer med sina väskor, man sitter på bussen som är full av skratt.
Vår konfirmationsgrupp är lite som vår klass, dock är vår klass en aning speciellare, något som får mej att sakna den nu när jag jämnför den med konfagruppen. Det är en helt annan trygghet med vår klass, vi har varit med om så mycket tillsammans. Både bråken och skratten har vi delat tillsammans.
Helt plötsligt så önskar jag att det istället var min klass som vi imorgon skulle åka till ön med.
Men jag har ju alice och alva från min klass där, mina tjejer. Annars så är konfirmationen och klassen ganska lika, samma sorts människor, men inte samma känsla typ, hahha ganska rörigt ;)
Kommentarer
Trackback
